1-2-3… veckors semester
Under julen 2015 började vi oftare och oftare att prata om vårt seglaräventyr. Vi satt vid middagsbordet och pratade om ankarbukter, snorkling, nattsegling, skola ombord mm mm. Många gånger slutade det med att Mathilda grät och sa, jag vill inte! Jag vill bara vara precis som mina kompisar! Troels lyssnade lite förstrött och ledde in samtalet på ett av sina spel istället. Under perioder kom vi fram till att vi inte kunde prata om seglaräventyret hela tiden, det måste få smältas, falla på plats.
Mathilda har hela tiden vidhållit sin hållning men erkänt att det blir bra när vi väl är iväg. Troels sa under de sista veckorna hemma att han blev ledsen varje gång han tänkte på sina kompisar som han nu skulle lämna för ett år.
Efter 1 veckas liv ombord sa jag till Mathilda att nu är det dags att åka hem, nu är 1 veckas semester slut. Redan? sa Mathilda, vi tar en vecka till! Efter 2 veckor med sol, bad och härligt blått Medelhav så sa jag åter igen att nu har 2 veckors semester gått och det är dags att återvända hem. NEJ, 3 veckor blir nog mer lagom….
Idag njuter vi ankarlivet utanför Palamos och imorgon hittar vi en ny ankarvik.
Superstarka Mathilda
Mathilda med sin älskade farmor, Mette, i Sant Pol del Mar
Kusinerna spekulerar, på engelska
Åke Andersson
2016-07-04 @ 19:13
Vilket fantastiskt liv ni lever. Så kul att följa er, trots vår korta ”vänskap”
Hoppas Mathilda väljer en vecka till, en vecka till osv…..hon har iofs varit med en gång tidigare, men varje resa i livet är en ny och spännande resa.