Costa del Sol

”Naturen är så vacker som Andalusien i maj”, skrev Columbus till kung Ferdinand och drottning Isabella när han fann det nya landet i 1492. Allt han skrev hem till det spanska kungaparet jämfördes med Andalusien. Och nu är vi här, även om de flesta säkert känner södra delen av Spanien som Costa del Sol.

Mallorca har med sitt klara vatten, sina många ankarvikar och rika djurliv fått en stor plats i våra hjärtan. Det var bra att vi kunde vänja oss av med ett par stopp vid Ibiza och Formentera innan vår långa seglats hit.

Det är ingen vind, och vi kan inte gå de 300 sjömil för motor, så efter några timmar hissar vi segel. Vi har tillräckligt med tid. Om seglatsen tar tre eller fyra dagar betyder ingenting. Det ger en bubblande känsla av frihet i magen, att ha så mycket tid framför sig. Normalt räknar vi med att segla i 5 knop, men nu glider vi ut på det blåaste hav man kan tänka sig i bara tre knop. Med vinden i ryggen ser vi Ibizas höga berg försvinna i havet bakom oss. Jag går ner för att sova middag, så jag kan hålla mig vaken på nattvakten, men snart blir jag väckt av stor aktivitet på däck. Det är lika mycket aktivitet i vattnet.

Sällskap i havet

”Delfin!” hojtar Mathilda flera gånger och jag hoppar ur kojen. I kalsonger, med solen värmandes på ryggen, ser jag några delfiner simma runt Anna Lisa. Bredvid oss. Nedanför oss. Framför oss. Det är som om de skrattar. ”Kan ni verkligen inte segla snabbare?”

Nästa gång jag ligger i kojen och hör ropet om delfin, är det en delfinmor med en unge som kappseglar med oss. De är lika nyfikna på vilka vi är som vi är på dem. Det är som något ur den barnbok om Anja och Pelle jag jobbar på för tiden. Förutom att det i boken är fiktion och detta är verklighet. Det påminner mig om att vi nu lever drömmen. När jag tittar på Troels och Mathilda, som båda lyser i kapp med solen över mötet med våra nya vänner, lyser jag också av glädje.

Senare kommer havssköldpaddor, som med långsamma slag med sina stora fenor, simmar på ytan. Så ar det flygfisk. I stim flyger de ut från en våg för att sväva bort till den nästa. Senare kommer stora fiskar som jagar strax under Anna Lisa. Även om vinden nu har ökat, och vi seglar 6-7 knop, är de fortfarande överlägsna. Som torpeder på en meter i längd kommer de blixtsnabbt bakifrån, passerar oss och försvinner ner i det djupa blå igen. Är det dorados? Eller tonfisk? Jagar de något som Anna Lisas mörka undervattenskropp sätter igång? Vi står alla på akterdäck och ser fascinerade på de snabba fiskarna.

Kung Neptunus attackerar

En vinflaska rullar runt i kölsvinet. Duns duns. När vi seglar med vinden bakifrån är det utan krägning. Å andra sidan rullar vi hela tiden från sida till sida. Även om vi har kojskydd, uppspänt tyg som hållar oss fast i kojerna, är det svårt att hitta en bekväm ställning att sova i. Duns duns, fortsätter vinflaskan. Genuan fladdrar en stund, och sedan fylls den med luft. Spinnakerbommen som håller genuan utspänd, ger sig i fästet på masten. Klick. Klick. Vattnet porlar förbi skrovsidan några centimeter från mitt huvud. Sen är det tyst en minut. Kroppen slappnar av och jag somnar nästan. Då ger en våg Anna Lisa ett ordentligt slag. Vattnet porlar igen förbi skrovet och vinflaskan rullar igen. Duns duns. Jag orkar inte att gå upp för att flytta på den. Jag sträcker armen till den andra sidan av kojskyddet där Troels sover. I sömnen kommer hans ena ben tillbaka till mig.

Kung Neptunus har testat Troels. Flera gånger högg han till med sin treudd, och det fick Troels att kräkas många gånger. Han ropade av frustration ut över havet, och Margareta och jag fick ont i magen av att se honom så. Men just nu har Troels vunnit över Neptunus. Han har både ätit och somnat.

Det fick havets konung att välja sitt nästa offer. Jag. Även om jag inte kräks så många gånger som Troels, är jag fortfarande utmattad, och innan jag vet om det, har jag sovit bort andra dagen av vår fina seglats. Den dagen tar Margareta det stora lasset med utkik och matlagning. Men det hjälper att sova. När natten kommer är jag frisk och kan ta en sju-timmars vakt. Kung Neptunus har slutat attackera mig, och plötsligt är vi i Andalusien.

Semestern slutar på Costa del Sol

Den konstgjorda hamnen Almerimar, och husen som har kommit till omkring den, fanns inte när Columbus seglade ut strax väster om där vi är nu. Det är förmodligen inte här, vi kommer att leta efter Andalusiens skönhet, men hamnen har ändå sin egen charm. Hamnavgiften är som i Sverige, så några dagar här har vi råd med. Vi frossar i sötvatten – både till Anna Lisa och till oss själva. I morse var Mathilda i land. En lapp med orden ”jag springer en runda” låg kvar på bordet. Margareta har sett mer av staden än vi andra, och Troels tar ibland en liten promenad på hamnen. Vi är inte beroende av jollen.

Vi saknar vårt liv för ankar, men det har också sina fördelar att ligga i hamn.

Båda barnens skola hemma och båtskolan börjar i morgon. Detta innebär att skolans lärare Margareta var tvungen att använda dagen i dag för att förbereda sig. Ikväll ska barnen i säng tidigt, för kl. 9 börjar skolan, och man måste vara där i tid.