Tobago Cays

A L i turkost vatten

Vi lämnar Carriacou kl 07.00 på morgonen, det är redan varmt trots att det inte är så lång tid sedan solen gick upp. Det blåser friskt och när vi kommer fri från ön blir vågorna större och seglingen inte lika bekväm. Vi kan trösta oss med att avstånden inte är så långa, vi har 10 sm till Union där vi skall klarera in. Med en ljudsaga som kommer ur högtalarna i sittbrunnen klarar alla sig hyfsat bra.

Det blir bara ett kort stop på Union, när inklareringen är klar styr vi mot Tobago Cays. Där skall vi träffa våra Nederländska vänner, de seglar med tre barn ombord och vi trivs alla tillsammans.

Mathilda styr

Lite spännande och nästan otäckt är det att navigera in genom korallreven. Ekolodet går snabbt från 30 meter till 10, till 8, till 6 m för att sen åter stiga till 20 igen. Att segla bland grund och grynnor har vi gjort innan, men koraller gör enorma skador om man skulle gå på, jag ryser av bara tanken. Men solen står högt på himlen och vi kan tydligt se var gränserna på reven går. Vattnet är turkost och alldeles klart, det ser ut som om vi seglar i en pool.

Vi ankrar bakom våra vänner och blir direkt bjudna på kaffe, språket som pratas är engelska, så kan vi ju säga att dagens engelsklektion för barnen är ordnad.

Restaurang, Love

Vi hinner utforska Tobago Cays lite, tyvärr blåser det kuling och trots att ankaret sitter ordentligt är det inte bekvämt ombord när allt hoppar och kränger i vinden.

Tillsammans med ”Grutte Grise”, som deras båt heter, bestämmer vi oss för att dagen efter segla den korta biten till Mayreau. Över turkosblåa vatten där sködpaddorna med jämna mellanrum tittar upp seglar vi 35 minuter västerut och lägger till i en väl skyddad vik, Salt Whistle Bay. Hur länge vi stannar här, det avgör vädret.

Nöd hamn

Salt Whistel bay


Mot Karibien?

I boken ”Mot Karibien?” kan du läsa mer om vår segling. Just nu ger vi den bort helt gratis.

Hämta boken här.