Vilken känsla

Det viner i masterna, jag kunde skymta lite solljus när jag första gången öppnade ögonen och tittade ut. Nu när det har gått två timmar till är det grått ute, vinden viner fortfarande i masterna. I vanliga fall skulle vi bara legat kvar i sängen, läst någon bok eller sett en film, men idag ska vi segla hem till Skanör.
Det är inga problem att väcka barnen. Jag viskar i Torels öra att han ska få träffa Johan idag, Troels sätter sig upp och är redo att klä på sig, äta och komma iväg.

10.30 lämnar vi Rödvig. Vi har fullt seglarställ på oss och Anna Lisa kommer segla med lite segel. Vi borde väntat längre med att gå, men vi är så taggade på att komma iväg, så vi lämnar hamnen.

Högtalarna kommer upp i sittbrunnen och hög musik och sång av oss överröstar vind och vågor. Stämningen är på topp!
Vid Falsterborev möter två svenska båtar upp oss, de har seglat från Tyskland kl 03.00 på natten, för att möta oss. Jag är helt rörd, tänk att offra en skön natts sömn och sen få segla i detta höstvädret, imponerande.

Vi har som vi redan visste seglat allt för fort och nu blir vi tvungna till att reva ner helt, de svenska båtarna är kloka nog att fortsätta mot Skanör i hög hastighet.
Vi ligger helt själva på den svenska sidan av Öresund och ska nu fördriva 2 timmar innan vi ska vara i Skanör kl 15.00.

Vi ser näset, vi ser vattentornet, vi ser stranden, men vi kan inte fortsätta. Sen försvinner Näset i en dimma av regn och stämningen ombord har totalt havererat. Barnen har gått ner och tjurar, vi ligger och guppar, helt utan segel och bara väntar.

14.10 nu jäklar sätter vi fart på Anna Lisa. Jag säger till Thomas att nu har vi 50 minuter på oss att jobba upp stämningen igen!
Hela morgonen har jag stört mig på vädret, det var ju inte så här det skulle vara. Vi skulle glida in i lagom vind och mycket sol, det är ju trots allt sommar. Desto närmre Skanör vi kommer ju mindre betydelse får vädret. Själva seglingen är fin fin och vi pratar med Henric Littren på vhf.en han berättar om den nya farleden in mot hamnen som vi ska följa. Det känns spännande och vi vet att familjen står på kajen och väntar.

Mistlurar tutar och hos oss är det Troels som ansvarar för att blåsa i vår. Det är inte bara familjen som står på kajen, kan det verkligen stämma att det är så mycket folk som väntar på oss?

15.01 glider vi in genom hamninloppet, att det regnar och blåser spelar ingen roll, vilken stämning, vilken värme. Mathilda och Troels ser sina vänner, vi vinkar och när vi passerar mitt-bryggan står där ännu fler och väntar på oss. På Anna Lisas plats finns ett ”målsnöre” och ballonger och längs kajen står det ännu fler och vinkar till oss.

Barnen har som vanligt hand om förfötöjningarna, Thomas arbetar med aktern och jag är helt fokuserad på att inget får gå fel. Innan vi är helt fast är barnen i land och kramas. När Troels vänder sig in mot kajen står han bara och gapar, vi är alla helt överväldigade av det fina mottagande som vi får. Och vädret, det är vi helt oberörda av 🙂