En chansning

Idag har vi kört långt, från Falsterbo till Fanö utanför Esbjerg på Jyllands sydvästkust.
Vi tittade på en båt. En större båt.

Som vi våndas. Vår Anna Lisa är inte bara en båt, hon är som en i familjen, någon som tar väldigt bra hand om oss. Vi har uppdaterat henne så hon är i perfekt skick, t.o.m. en helt ny motor la vi i, i våras. 

Jag vet att det låter lite tokigt, men det känns som om vi sviker henne.

Våra barn börjar bli stora och de vill gärna ta med sig kompisar när vi ska segla, vilket vi tycker om. På sommaren är båten alltid full av ungdomar när vi ligger i vår hemmahamn, Skanör. Vi själva vill gärna fortsättningsvis erbjuda vänner och familj att följa med ut på våra härliga äventyr. Vår familj tar större plats nu, än när barnen var små.

Man kan alltid tänka “tänk om”. Ja, tänk om ingen vill segla med oss om något år, då är vår fina Anna Lisa alldeles perfekt till Thomas och mig.

Men, tänk om, vi kan få våra barn, deras kompisar eller respektive att segla med oss, då är vår fina Anna Lisa för liten. Då ger vi inte ens vår familj förutsättningen att få segla tillsammans.

Så idag tillbringade vi hela dagen i bilen för att titta på en båt som på pappret lät perfekt för oss. Tyvärr är inte allt man läser på nätet sant. Det blir inget båtköp just nu. Kanske en annan dag, det är som sagt en chansning. Dyker rätt båt, vid rätt tillfälle upp, så tar vi chansen.