Idag hände det!

Avgång 04.00, den tar Thomas alltid, jag brukar gå upp en stund bara för att vara med under hamnmanövrarna. Det känns lyxigt att veta att jag snart kan gå och lägga mig igen. Lite märkligt är det när vi närmar oss utloppet, där hamnkontoret ligger, och det står en man där och blinkar med en lampa ”What is the name of the boat?”

Vilken otrolig koll, vi checkade ut i går kväll så vi blir i vägsläppta när vi säger det magiska ordet, ”Anna Lisa”

Vi möts av gammal sjö, eller gammalt hav, fy vad det rullar, ingen vind, pestigt värre. När jag kommer upp vid 07.40 är Thomas sjösjuk igen och jag skickar honom i säng och snor åt mig en fantastisk soluppgång. Jag sitter och lyssnar på en pod, har solen i ryggen och ett helt hav framför mig.

Ute till höger ser jag det första tecknet på djurlivet som gömmer sig i havet. Visst skvätte det extra mycket och visst skymtade jag något ovanför den där eländiga vågen. Jo då, delfiner och visst mer än en. De är fortfarande rätt långt borta och jag bestämmer mig för att hålla händelsen för mig själv. Väcker jag de andra nu så är min stilla stund över för idag.
Delfinerna kommer närmre och närmre och det är inte bara två eller fyra. Delfinerna kommer från alla håll och de är många. Där står jag helt själv och utbryter JA, JA, OJ, YES!

Det går inte längre att hålla på min hemlighet, jag kallar högt, Mathilda, Troels, Thomas!!!Det tar ett tag innan familjen är samlad på däck, nu hojtar vi alla, YES, DÄR, TITTA, JA och inemellan hör jag mig själv säga HÅLL I ER!!! Det är magiskt. Men så plötsligt, som i ett trollslag, så är de borta, alla delfinerna på en gång. Vi sitter kvar en lång stund och bara spanar ut över havet, ingen av oss har aldrig tidigare sett så många delfiner, så nära, på en gång.

Efter en stund tar sjösjukan vid, Troels och Mathilda har kräkts hela dagen. Vilken otrolig tur att delfinerna förgyllde vår morgon. Vi hoppas att det är delfinminnet som vill etsa sig fast för just denna dagen.