Vi hade nått vårt mål – Karibien. Flera månader av oplanerad tid låg framför oss. Något vi gillar mycket. Anna Lisa styr norr ut för första gången på vårt äventyr.
Februari – Mayreau
Våra vänner från Holland får med oss på strandnära ankring.
Mars – Bequia
Lyx med färskvatten och vår tvätt ordnade de perfekt
April – Barbuda
Exakt 5 månader innan orkanen Irma slog till var vi på Barbuda. För oss var platsen en av höjdpunkterna på äventyret.
Maj – Atlanten
Ett lågtryck har kommit ikapp oss på vägen till Azorerna.
Juni – Horta
Legendariska Horta. Fantastiskt ställe.
Juli – Skanör
Om ni tittar noga så finns vi där ute. 200 personer trotsade vädret och mötte oss i Skanörs hamn. TACK!
Augusti – Marstrand
Både vi och Anna Lisa blir utställda på Marstrands Boat show. Vi har lyxen att få bjuda ombord seglarlegendaren Jimmy Cornell.
September – Hus
Huset är vårt igen, med tillhörande skrivarstuga.
Oktober – Microäventyr
För att bättre klara vardagen hemma gör Thomas och Mathilda microäventyr.
November – Mot en ny horisont
Thomas drar ihop ett projekt för att hjälpa de som drabbades av orkanerna Irma och Maria. En bok på danska och en bok på svenska blev det. Vi är ett antal långseglare som skrivit vars ett kapitel.
December – traditioner
Bättre julfirande än med de här två härliga barnen kan vi inte önska oss.
Vi vill önska alla ett riktigt härligt 2018. Har ni drömmar, stora eller små, så förverkliga dem. Vi är så glada för att vi varit iväg och vi kommer göra det igen. Men just nu börjar vi det nya året med vars ett fast arbete 😉
Vi lämnar den mysiga hamnstaden Horta på Azorerna med det vi tror är en bra väderleksrapport. Planen är att vi i de 1250 sjömilen upp till Falmouth i England ska segla i utkanten av ett lågtryck, som ska ge oss fin vind hela vägen.
Vi betalar hamnavgiften, dricker en sista kopp portugisiskt kaffe, tankar diesel och seglar norrut mellan öarna Pico och Faial. Vi går väster om São Jorge och öster om Graciosa. De gröna öarna är vackra i solnedgången, den får husen att lysa som små vita fläckar på en målarduk. Delfinerna hoppar så ivrigt ur vattnet omkring oss, att de nästan slår huvudet i Anna Lisas peke.
Det är kallt på nätterna
Vi går plattläns i god fart, och den andra dagen seglar vi 145 sm. Det är inte ofta Anna Lisa seglar så snabbt. Så vänder vinden 90 grader, och innan vi hinner anpassa seglen till den nya vinklen dör den. Som tur är har vi diesel i våra många dunkar på däck, så vi kan köra 700-800 sm. Det är utan bekymmer vi startar motorn.
Thomas tankar morgon och kväll
“Pappaaa! Vi har sett fyra valar”, ropar Mathilda när jag kommer upp i sittbrunnen vid 11 om förmiddagen. “De var precis här”.
Havet är så platt som Öresund en fin sommardag. All dyning är borta och det är långt till horisonten. Vi har 730 sjömil kvar till Falmouth, det är ca sex dygn, och vi har diesel kvar till knappt fem. De nästa två dagarna är havet lika platt, och vi går för motor.
Så stilla, så stillaSyskonkärlek
Barnen är glada när vi kör motor, för det betyder att vi har massor av ström till deras datorer. Om de inte redan var det, är de nu mästare i både Sims och Minecraft. Margareta och jag njuter dock inte lika mycket. Vad händer om det inte kommer vind? Vi har inte tillräckligt med diesel till att köra hela vägen. Även om vi har mycket vatten och mat ombord, är tanken om att driva i veckovis inte så tilltalande.
“I morgon igen lugnt, troligtvis vindstilla, men ett litet lågtryck håller på att bildas vid Spaniens NO-kust.” Varje gång vi får väder från min pappa och Johan där hemma, är det alltid sammanfattningsvis, att det inte kommer någon vind. Så snart det kommer den minsta PUST stannar vi motorn. “Yes, nu seglar vi två knop”, tänker jag. Vanligtvis seglar vi minst 5 knop, men under omständigheterna är två knop också bra. Hela natten försökte vi att kryssa, och hade en genomsnittsfart på 1,5 knop. I den farten vill det ta ytterligare två veckor upp till Falmouth.
Vi kommer ingenstans
Vanligtvis är det mycket underbara väsen när vi seglar. Vågorna brusar, vattnet porlar förbi skrovsidan, inredningen knakar och tamparna knirkar. Nu är det helt tyst. Det är som om Anna Lisa svävar i rymden. Det är otrevligt stilla.
Vi kan använda vår sista diesel, och nästan komma upp i Engelska Kanalen. Men vad händer sen? Ska vi driva med tidvattnet i trafikseparationszonen i ett av världens mest trafikerade farvatten? Eller … Vi kan ändra kursen från nordost till sydost?
På Anna Lisa har vi alltid sagt, att vi föredrar att köra motor fram för dåligt väder. Men just nu är stilltje också dåligt väder, och La Corunas tapas och mysiga gator lockar. För inte att tala om de oändliga mängder diesel vi kan få ombord där …
Pico/Azorerna Tillsammans med besättningen från danska Barolo och Holländska Grutte Grise tog vi färjan över till Pico. Vi fick en härlig utflyktsdag. Därefter handlade det om att samla ihop allt det som vi lärt oss. Eftersom vi var så många som var iväg satt vår familj inte i samma bil så informationen vi fick är inte helt den samma, däremot har vi kunnat berätta saker för varandra som bara den ena guiden berättat. Här har Mathilda och Troels sammanfattat en del.
Mot färjan, 6.30 på morgonen
Pico tillhör Portugal och ligger mitt ute i Atlanten Mathilda Pico är den yngsta ön den är bara 300,000 år gammal. Det bor cirka 15 000 invånare på Pico och halv delen av dom jobbar med vinodling.
Troels Ön Pico är en ö i Azorerna. Azorerna är en ögrupp i portogal mitt i Atlanten. Men tillbaka till Pico.
Pico är känd för sitt vin och valar. Pico har en vulkan som är aktiv men har intehaft utbrott på ungefär 250 år. Pico har även tre till vulkaner som inte är aktiva längre.
Lavasten Mathilda Det finns så mycket lavasten att det var svårt att odla så dom tog stenarna och la i högar. Sen tyckte dom att det verkade ganska smart att bygga väggar runt vindruvsplantorna, så det gjorde de. Alla stenar dom byggt med är så många så att om man lägger dom på rad så når dom två gånger runt ekvator. Dom druvorna som växer närmast stenarna blir sötast. Denna svarta lavastenen håller på värmen och ger dom näring.
Troels På grund av vulkanerna har Pico så många lavastenar så om man tar alla stenarna kan man ta dom 2 varv runt ekvatorn! Dom använde lavasten till att bygga hus på grund av att det höll på värmen och när det kom en jordbävning så rasade alla hus som var gjorda av cement men husen som var gjorda av lavasten stod där de stod.
Guiden sa att Pico hade ett berg hon sa också att hon inte trodde att det fanns något berg längre. Senare på dagen försvann lite av molnen och där fanns berget! Vi körde förbi det och såg en grotta guiden sa att det var Europas näst största grotta. Det fans massa pooler som man kan bada i dom var gjorda av lavasten och dom hade skapats av naturen.
Murar av lavasten
Vinodling Mathilda I nu tid så förstår dom även att om dom inte hade dom små stenväggarna så skulle druvorna var förstörda av vind och salt, för dom andra buskarna som växer fritt ser ut som om någon har klippt topparna på dom, fast det har ingen det är vinden och saltet. Dom söta druvorna är då också dyrast, om det är ett kilo söta druvor så blir det 3 euro, då måste man sälja många kilo för att leva på det. Portugal skickade en fredsgåva, vin, till Englands drottning för länge sedan men hon tyckte det var äckligt så hon skickade det vidare till Rysslands tsar och han tyckte det var super gott så han ville ha exakt det vinet varenda dag, så det var då Pico vinet blev känt.
Troels Dom hade också murar av lavasten dom har dom till att skydda vindruvorna som dom behövde till att göra vin. Dom har inte murarna för att skydda vindruvorna från vilda djur, det är för om man tittar på träden och buskarna så ser det ut som någon har klippt dom men det är vinden och saltet från havet som har ”klippt dem” så det är därför dom har murarna. Om det kommer en spricka i marken använder dom jord till att täppa igen marken och då kan man plantera en ny planta där.
När dom har gjort vinet så har dom vin förpackningen upp och ner i last utrymmet på grund av att annars blir korken torr och går i sönder. Frukter har ju fruktsocker och det har också vindruvorna. Så när man gör vin blir vinet sötare för ju mer socker vindruvorna har. Så man får bara 3 eur/ kilo vindruvor om det är mer en 13%socker.
En tapper vinplantaVinet lagras
Allmänt Mathilda När vi var där så var det väldigt dimmigt så man såg inte Portugals högsta topp/berg, men den finns på Pico.
Det finns 3 små byar på ön, vår guide tyckte att dom skulle bilda en lite större för dom bor så utspritt för att ön är så stor. Det betyder att det även finns 3 skolor för barnen. Alla hus är byggda i sten för att alltid när det är storm så är det bara cement husen som gått i sönder och inte sten husen. Men dom vill även att alla hus ska se likadana ut. Portugal har en massa öar här ute i Atlanten för att det kom en båt med upptäcktsresande från Portugal hit så då skickade dom hit massa folk som skulle bo här.
Valar Mathilda Man har alltid fångat valar på Pico både för att få kött, fett, olja, och även för att sälja det. Det är lätt att fånga valar mellan Fajal och Pico, för valarna simmar mellan öarna. Nu så fångar man inte valar längre men dom har många spännande museer. Vi lärde oss att valarna simmar 3 km ner till botten sen måste dom andas efter 45 min, vi lärde oss även att en blåval bebis dricker minst 350 l mjölk varje dag! Om man först kokar och sedan torkar köttet så kan man göra mjöl som blir djurfoder.
Troels På Pico fångade man valar fram tills 1980-talet sen slutade man och 2 år senare började man med val safari. En gammal valfångar fabrik är nu ett museum man kan titta på hur valar lever och hur dom fångade valarna. Man åt inte köttet man kokade köttet och fik olja som man använde till att få värme och ljus sen resten av köttet torkade man och gjorde till mjöl som djuren fik äta.
Ingen valfångst längre
Detta var vår text, hoppas ni lärde er något, mvh Mathilda & Troels
”När kommer vi kunna se Azorerna, mamma?” undrar Troels. ”Imorgon när du vaknar, för bergen är så höga så vi kommer kunna se dem på långt håll”
Jag går på mitt morgonpass kl 07.00, jag börjar med att titta på AIS.en och en helt annan bild än vad jag är van vid visar sig. Det finns land i närheten och vi är omgivna av sju andra båtar här ute på havet.
Jag går upp till Johan som ser glad och nöjd ut, jag tittar framåt, inga öar och jag tittar runt horisonten för att se fler båtar. Jag ser inga. Efter ihärdigt spanade får jag syn på ett par vita segel i horisonten. Spännande, här finns öar och båtar runt oss men jag kan inte se någon av dem.
Hoppas Troels sover länge för han lär bli besviken.
Solen strålar och vi gör med hjälp av segel och stöttande motor bra fart, jag sätter mig ner och bara njuter av tillvaron och vetskapen om att vi snart är framme. Men var är öarna? Jag förstår verkligen att de första upptäcksresande inte hittade alla öarna utan bara de mest västliga sten öarna som inte gick att bo på, tänk vilken besvikelse och tänk så nära de ändå var.
Som jag njuter av detta
Vi har 8 sjömil kvar när vi äntligen kan urskilja siluetterna av land. Då har redan våra mobiltelefoner skvallrat om att vi inte har långt kvar för uppdateringar från fb börjar trilla in och de första samtalen hem kan ringas.
Troels spanar efter land och valarLand i sikteDet är känslosamt att få ringa hem till sin älskade familj efter 19 dygn på Atlanten
Vi har sällskap av valar och delfiner. Vi ser valar på håll som sprutar vatten långt upp i luften och vi ser deras graciösa ryggar klyva vattnet. Vid ett av tillfällena kommer en stjärtfena flygande rakt upp i luften och stämningen är i topp ombord.
Vem klyver vattenytan?
Vi rundar piren till Hortas hamn, alla är på däck och det känns magiskt och stressigt. Vi är inte direkt ensamma här, båtar ligger ankrade, håller på att förtöja eller har precis blivit färdiga. Det är fullt vid den så kallade mottagningskajen men vi har pratat med våra danska vänner på Barolo och de har berättat att vi kan ligga utanpå en av de andra båtarna.
På väg in till skyddat vattenDanska flaggor som tillhör Thyra och Svanen
Bara det, ligga utanpå en av de andra båtarna? Det var längesedan vi upplevde att vi själva får segla in i en hamn och förtöja var vi vill, utan att personalen står och drar i våra förtöjningar.
Thomas säger strax innan vi seglar in ”hade jag varit dig hade jag testat att bogpropellern fungerar” Han säger det med kärlek i rösten, ingen av oss vill att det ska bli fel nu.
När vi närmar oss ser vi besättningar från de båtar som vi tidigare seglat med, de båtar som vi sporadiskt haft kontakt med över Atlanten. Vi förtöjer, utan problem, på sidan av en katamaran och sen kan vi kramas med varandra och alla dem som önskar oss välkomna.
Vilken stämning, massor av nordiska båtar, massor av folk som vi känner, kall champagne som ligger i kylen, varm färskvattens dusch inom räckhåll. När besättningen från Indigo och Resolut frågar om vi vill med upp och äta är det givna svaret JA. Lågtrycket som är på väg in över oss kan blåsa bäst det vill för vi är framme på Azorerna.
Ett stolt skepparpar som precis förtöjt i HortaVår målning på piren
