Seglen är botten revade, och seglarkläder är på. Medelhavet är inte alls så lockande blått, som det var för bara några timmar sedan. Kulingen får ibland en våg till att slå in över fördäcket. När vattnet runnit av, sitter det ett tjockt lager salt kvar.
Vi är trötta, och det är faktiskt inte så kul. Niels och Kim har kopplat från autopiloten och sitter med sina livlinor kopplade och styr. De kan, trots motvinden, de stora vågorna och de små seglen, att hålla en fart på 7-8 knop.
Jag är imponerad över hur bra vår “nya” Bavaria 36 klarar havet, vinden och oss. Det är inget som knakar, det kommer inte in vatten i båten och vi kan sova på natten, även om det ibland kommer ett högt brak, när fören slår i en våg.
När kulingen till slut dör ut och vi blir tvungna att starta motorn blir havet åter så fantastiskt blått igen, som det bara kan vara i Medelhavet. Vi har helt glömt, att vi natten innan var våta och trötta.
Vi dricker kaffe, lyssnar på musik, berättar rövarhistorier och njuter av livet! Under tiden ser Anna Lisa till att vi avverkar sjömil efter sjömil för att komma lite närmare hem.
Normalt sett planerar vi inte efter att segla i motvind, men det är långt väg mellan Mallorca till Skanör. 2200 sjömil seglas inte på en eftermiddag, och det ska tas hänsyn till mycket. Vi tar en dag med dåligt väder, för att senare hinna med ett väderfönster som kommer hjälpa oss från ännu sämre väder.
Hälsningar från Cartagena
PASSA PÅ! Vi behöver göra plats till nya böcker.
Missa inte erbjudandet att köpa ”Ett år utan skor” för endast 79 kr 🙂
Det är en perfekt sommarpresent eller en bra bok att ställa i skeppsbiblioteket.
Erbjudandet gäller under hela tiden som Thomas seglar nya Anna Lisa till Skanör https://oceandream.se/shop/ett-ar-utan-skor/
Familjens äventyr i Medelhavet börjar närma sig sitt slut och här kommer en liten sammanfattning om vad detta fantastiska, härligt blåa hav bjudit oss på.
Vi har under våra 10 veckor här seglat ca 994 sjömil för att komma från nordösta Spanien till Gibraltar. Innan hela familjen var samlad på båten seglade Thomas 106 sjömil i Medelhavet från Frankrike till Spanien.
Havet har visat sig från sin finaste sida, blankt med de finaste solnedgångar och soluppgångar. Månen har följt oss på mörka nätter, ibland bara en lite stund innan den blodröd gått ner i horisonten igen. Hade jag inte sett att det var månen från början hade jag aldrig gissat på att det var månen vi såg i horisonten.
Havet har också visat sig från sin arga sida. Stora vågor, vitt rytande skum har susat förbi oss. Jag önskade innerligt att vi kunde sagt stop, men så fungerar det inte på havet.
Det bästa är att vi igår fick avsluta med en alldeles ”lagom” segling. I 6-7 m/s får vi en fin slör från Marbella till Gibraltar. Solen strålade och vi mötte många delfiner och framförallt var ingen sjösjuk, eller gnällig!
*Ankarliv 7 veckor *Hamnliv 3 veckor
AnkarlivAnkarliv
Vi har haft förmånen att få möta och se många olika djur på vår väg *Klumpfisk *Svärdfisk *Rocka *Flygfisk *Delfiner *Sköldpaddor *Grindval *Bläckfisk *Sjöstjärna *Mareld *Många oidentifierade sorter
Søren hittar en bläcfiskSjöstjärnaDelfinmötenMathilda strålar som solenMys TroelsKaptenerna
Nu har vi passerat fyren som heter Europa Point, massor av delfiner jagade en liten bit ifrån oss, Europa Point är det första man möter på sin väg in i Medelhavet, eller det sista man passerar på väg ut från Medelhavet.
Nästa gång vi seglar ger vi oss ut i ett nytt hav och mot en ny kontinent, en kontinent som ingen av oss varit i – Afrika.
På kvällen, när temperaturen sjunker under 30 grader, flyttar folk ut på gatorna. På platserna sitter folk och pratar. Ungdomarna i t-shirt och shorts på én bänk, de gamla i skjortor och långa byxor på en annan bänk.
Kl 11.00, alla sover, vi är ute på havet och idag är det fin segling. Det blev dock sent innan vi sade God Natt igår men 11.00…
Det är då tanken slår mig, jag gav barnen åksjukemedicin i går kväll. Vi har fått ett tips, mot vår sjösjuka, och det har vi provat. Men hur länge kan de sova, andas de. Tankarna skenar och jag stänger för min pod för att gå ner och titta på dem, skaka dem, krama dem. De ligger helt stilla och jag kan inte se när de andas, jag sätter istället handen framför näsan och munnen på Mathilda. Jag skall komma helt nära innan jag kan känna hennes andning. Jag kollar Troels med och när jag kommer helt nära kan jag känna hans andning med.
Hur länge skall de få fortsätta sova? Har de verkligen blivit så påverkade av åksjukemedicinen?
Sovande hjärta
Verkligheten,
11.30 går Thomas ner för att väcka dem. Nu kryper det fram att efter det att vi sa God Natt, i går, så satte barnen hörlurar på sina telefoner och sen såg de Youtube…Det fanns WI-FI i hamnen och på natten fungerade det utmärkt. 04.00 släcktes den sista lampan.
Barnen somnade igen och vi lät dem sova.
Dagens vinst blir INGEN sjösjuka, i dagens hamn finns inget WI-FI, hur kvällens sovande blir, står i stjärnorna skrivet.
Avgång 04.00, den tar Thomas alltid, jag brukar gå upp en stund bara för att vara med under hamnmanövrarna. Det känns lyxigt att veta att jag snart kan gå och lägga mig igen. Lite märkligt är det när vi närmar oss utloppet, där hamnkontoret ligger, och det står en man där och blinkar med en lampa ”What is the name of the boat?”
Vilken otrolig koll, vi checkade ut i går kväll så vi blir i vägsläppta när vi säger det magiska ordet, ”Anna Lisa”
Vi möts av gammal sjö, eller gammalt hav, fy vad det rullar, ingen vind, pestigt värre. När jag kommer upp vid 07.40 är Thomas sjösjuk igen och jag skickar honom i säng och snor åt mig en fantastisk soluppgång. Jag sitter och lyssnar på en pod, har solen i ryggen och ett helt hav framför mig.
Magisk soluppgång
Ute till höger ser jag det första tecknet på djurlivet som gömmer sig i havet. Visst skvätte det extra mycket och visst skymtade jag något ovanför den där eländiga vågen. Jo då, delfiner och visst mer än en. De är fortfarande rätt långt borta och jag bestämmer mig för att hålla händelsen för mig själv. Väcker jag de andra nu så är min stilla stund över för idag.
Delfinerna kommer närmre och närmre och det är inte bara två eller fyra. Delfinerna kommer från alla håll och de är många. Där står jag helt själv och utbryter JA, JA, OJ, YES!
Det går inte längre att hålla på min hemlighet, jag kallar högt, Mathilda, Troels, Thomas!!!Det tar ett tag innan familjen är samlad på däck, nu hojtar vi alla, YES, DÄR, TITTA, JA och inemellan hör jag mig själv säga HÅLL I ER!!! Det är magiskt. Men så plötsligt, som i ett trollslag, så är de borta, alla delfinerna på en gång. Vi sitter kvar en lång stund och bara spanar ut över havet, ingen av oss har aldrig tidigare sett så många delfiner, så nära, på en gång.
Delfiner-Lycka
Efter en stund tar sjösjukan vid, Troels och Mathilda har kräkts hela dagen. Vilken otrolig tur att delfinerna förgyllde vår morgon. Vi hoppas att det är delfinminnet som vill etsa sig fast för just denna dagen.
Klockan 9.00 ringer klockan in till dagens första lektion i skeppsskolan. Det är fredag och det är den tredje dagen på höstterminen. Den första entusiasmen hos eleverna har lagt sig lite, men skeppsskolans lärare Margareta undervisar fortfarande med full entusiasm. Det smittar trots allt av sig på eleverna.
Mathilda skall skriva och Troels skall räkna. Båda barnen skall idag även ha gymnastik och därför kommer gymnastikläraren. Gymnastikläraren börjar med klassens pojkar och därefter blir det klassens flickors tur. De som skall sitta med sina böcker stannar i båten under tiden. Efter gymnastiken ingår det såklart dusch.
Det var mina två första lektioner på skeppsskolan. Den andra lektionen blev lite mer proffessionell än den första, men det är väl med lärare som med allt annat: Ju mer erfarenhet man får desto bättre går det.
”Naturen är så vacker som Andalusien i maj”, skrev Columbus till kung Ferdinand och drottning Isabella när han fann det nya landet i 1492. Allt han skrev hem till det spanska kungaparet jämfördes med Andalusien. Och nu är vi här, även om de flesta säkert känner södra delen av Spanien som Costa del Sol.
Mallorca har med sitt klara vatten, sina många ankarvikar och rika djurliv fått en stor plats i våra hjärtan. Det var bra att vi kunde vänja oss av med ett par stopp vid Ibiza och Formentera innan vår långa seglats hit.
Det är ingen vind, och vi kan inte gå de 300 sjömil för motor, så efter några timmar hissar vi segel. Vi har tillräckligt med tid. Om seglatsen tar tre eller fyra dagar betyder ingenting. Det ger en bubblande känsla av frihet i magen, att ha så mycket tid framför sig. Normalt räknar vi med att segla i 5 knop, men nu glider vi ut på det blåaste hav man kan tänka sig i bara tre knop. Med vinden i ryggen ser vi Ibizas höga berg försvinna i havet bakom oss. Jag går ner för att sova middag, så jag kan hålla mig vaken på nattvakten, men snart blir jag väckt av stor aktivitet på däck. Det är lika mycket aktivitet i vattnet.
Sällskap i havet
”Delfin!” hojtar Mathilda flera gånger och jag hoppar ur kojen. I kalsonger, med solen värmandes på ryggen, ser jag några delfiner simma runt Anna Lisa. Bredvid oss. Nedanför oss. Framför oss. Det är som om de skrattar. ”Kan ni verkligen inte segla snabbare?”
Nästa gång jag ligger i kojen och hör ropet om delfin, är det en delfinmor med en unge som kappseglar med oss. De är lika nyfikna på vilka vi är som vi är på dem. Det är som något ur den barnbok om Anja och Pelle jag jobbar på för tiden. Förutom att det i boken är fiktion och detta är verklighet. Det påminner mig om att vi nu lever drömmen. När jag tittar på Troels och Mathilda, som båda lyser i kapp med solen över mötet med våra nya vänner, lyser jag också av glädje.
Senare kommer havssköldpaddor, som med långsamma slag med sina stora fenor, simmar på ytan. Så ar det flygfisk. I stim flyger de ut från en våg för att sväva bort till den nästa. Senare kommer stora fiskar som jagar strax under Anna Lisa. Även om vinden nu har ökat, och vi seglar 6-7 knop, är de fortfarande överlägsna. Som torpeder på en meter i längd kommer de blixtsnabbt bakifrån, passerar oss och försvinner ner i det djupa blå igen. Är det dorados? Eller tonfisk? Jagar de något som Anna Lisas mörka undervattenskropp sätter igång? Vi står alla på akterdäck och ser fascinerade på de snabba fiskarna.
Kung Neptunus attackerar
En vinflaska rullar runt i kölsvinet. Duns duns. När vi seglar med vinden bakifrån är det utan krägning. Å andra sidan rullar vi hela tiden från sida till sida. Även om vi har kojskydd, uppspänt tyg som hållar oss fast i kojerna, är det svårt att hitta en bekväm ställning att sova i. Duns duns, fortsätter vinflaskan. Genuan fladdrar en stund, och sedan fylls den med luft. Spinnakerbommen som håller genuan utspänd, ger sig i fästet på masten. Klick. Klick. Vattnet porlar förbi skrovsidan några centimeter från mitt huvud. Sen är det tyst en minut. Kroppen slappnar av och jag somnar nästan. Då ger en våg Anna Lisa ett ordentligt slag. Vattnet porlar igen förbi skrovet och vinflaskan rullar igen. Duns duns. Jag orkar inte att gå upp för att flytta på den. Jag sträcker armen till den andra sidan av kojskyddet där Troels sover. I sömnen kommer hans ena ben tillbaka till mig.
Kung Neptunus har testat Troels. Flera gånger högg han till med sin treudd, och det fick Troels att kräkas många gånger. Han ropade av frustration ut över havet, och Margareta och jag fick ont i magen av att se honom så. Men just nu har Troels vunnit över Neptunus. Han har både ätit och somnat.
Det fick havets konung att välja sitt nästa offer. Jag. Även om jag inte kräks så många gånger som Troels, är jag fortfarande utmattad, och innan jag vet om det, har jag sovit bort andra dagen av vår fina seglats. Den dagen tar Margareta det stora lasset med utkik och matlagning. Men det hjälper att sova. När natten kommer är jag frisk och kan ta en sju-timmars vakt. Kung Neptunus har slutat attackera mig, och plötsligt är vi i Andalusien.
Semestern slutar på Costa del Sol
Den konstgjorda hamnen Almerimar, och husen som har kommit till omkring den, fanns inte när Columbus seglade ut strax väster om där vi är nu. Det är förmodligen inte här, vi kommer att leta efter Andalusiens skönhet, men hamnen har ändå sin egen charm. Hamnavgiften är som i Sverige, så några dagar här har vi råd med. Vi frossar i sötvatten – både till Anna Lisa och till oss själva. I morse var Mathilda i land. En lapp med orden ”jag springer en runda” låg kvar på bordet. Margareta har sett mer av staden än vi andra, och Troels tar ibland en liten promenad på hamnen. Vi är inte beroende av jollen.
Vi saknar vårt liv för ankar, men det har också sina fördelar att ligga i hamn.
Båda barnens skola hemma och båtskolan börjar i morgon. Detta innebär att skolans lärare Margareta var tvungen att använda dagen i dag för att förbereda sig. Ikväll ska barnen i säng tidigt, för kl. 9 börjar skolan, och man måste vara där i tid.
