Andra episoden av ”Familjer på äventyr” där vi förbereder vår långsegling hemma. Vad ska vi ha med? Hur har vi gjort med jobb och skola? Vi går ner genom Europas floder och kanaler till Medelhavet och vidare till Spanien.
Familjer på äventyr – säsong 3 – episod 2:
Vill du läsa om allt det du inte så på tv? Ett år utan skor är en gripande och ovanlig reseskildring om en helt vanlig familj som kliver av vardagsstressen och förvandlar tillvaron till ett äventyr.
”Personligt, känslofyllt och dramatiskt”
– På Kryss
Då är vårt seminarium på Marstrand Boatshow om färd på Europas kanaler kanske något för dig? Utöver ett inspirerande föredrag kommer du lära dig allt du behöver veta för att gå på Europas kanaler.
Vilken känsla, eller rättare sagt, så många känslor. Vi är i Skanörshamn och vi befinner oss i en festbubbla. Jag ska erkänna att vi vuxna inte hunnit med att sätta ord på de senaste veckornas upplevelse. Däremot så har Mathilda varit steget före och förberett sina youtube-klipp i god tid.
Idag kan ni få följa med henne på Kielkanalen och se hur Mathilda och resten av oss fördriver 10 timmar på en spikrak kanal.
När kanalen var slut och vi tänkte gå i hamn för natten såg barnen frågande på oss, ”Vi vill fortsätta till Farmor och Farfar, det är bara 5-6 timmar till!”
Danmark, here we come 😉
Thomas är tillbaka på AnnaLisa och räknar med att komma till Lyon imorgon!
För någon vecka sedan, innan regnoväderna drabbade Tyskland och Frankrike, gick de i motström på floden Rehn, hur det gick kan ni se en film om här
Ps. den 18 juni är det vår tur att flyga dit AnnaLisa och Thomas befinner sig 🙂
“Was wollen sie?” Den första slussen i Luxemburg är inte helt lika snabb på att svara som de tyska var.
Det är “meldepflicht” till slussarna. I en tidigare sluss i Tyskland fick vi grönt ljus och gick därför in. Det fick jag skäll för så länge och så högt, att jag kanske fortfarande har lite tinitus. Oavsett så ska slussen alltid anropas. Därför undrar det mig att slussvakten nu frågor vad vi vill. Det finns inte så många olika anledningar till att anropa honom. För han tror väl inte att jag vill erbjuda att klippa gräset eller tvätta bilen?
Slussvaktarna har nu alltid varit trevliga och hjälpsamma. Den första slussvakt i Nordtyskland hjälpte med att felsöka VHFen som vi hade lite problem med. Jag har flera gånger tänkt varmt på min tysklärare i grundskolan, som jag kan tacka för att jag kan prata med dem. Och alla andra trevliga tyskar också.
“Ni är våra gäster”, sa hamnkaptenen i en liten hamn vid Düsseldorf. “Ni ska så klart inte betala hamnavgift.”
“Jag kör dig till macken”, sa ägaren till en motorbåt i Hannover när han så alla mina tomma dieseldunkar. Och då hämtade vi 110 liter i hans svarta Mercedes. Sen bjöd han oss till öl och fotboll på en pub.
I en anden hamn blev vi bjudna på grill och lokalt öl. En kille som firade att han precis hade blivit pappa bjöd givmilt på snapps. En man ursäktade att det var 30 minuters gång från hamnen till affären och erbjöd att köra oss i bil.
Berg och dal
Tyskland är lika fint som tyskarna är trevliga. Rhen och Mosel skär sig genom trädbeväxta berg. Sen är det vin som pryder bergssidorna, och när vi smakar den på kvällen är det som fåglarna börjar sjunga igen.
Varför den luxemborgska slussvakten frågade varför jag anropade, fick jag aldrig svar på. Men det gjorde mig en aning orolig. Hur ska det gå i Frankrike där jag inte kan visa slussvaktarna den respekt, att jag har lärt mig deres språk?
Jag anropar den första franska sluss på engelska. Jag får anropa tre gånger innan jag får svar. Han pratar länga pä franska och jag förstår ingenting. Men snart öppnas portarna, vi får grönt ljus och kör in – utan skäll efteråt. Och så händer det vid varenda sluss. Vi ska inte vänta en endda gång. Vi får åt andra sidan inga roliga berättelser eller någon annan kommunikation, än det att jag anropar på engelska (vilket slusssvakten troligtvis inte förstår) och slussvakten svarar på franska (vilket jag absolut inte förstår).
Just nu ligger vi förtöjda vid en öde fransk flodbrink på Mosel. I morgon blir det troligtvis i en by. Då ska vi se om det är som Credence Clearwater Revival sjunger i Proud Mary: People on the river are happy to give, eller om det endast gäller i Tyskland.
