En livsviktig skruv

branning1

Även om Anna Lisa är en segelbåt, är vi fortfarande mycket beroende av vår motor. Inte bara till framdrift vid vindstilla väder. Den kan också vara skillnaden mellan att förlisa eller överleva om ankaret släpper och vi går på ett rev. Till exempel det rev som pelikanerna sitter på mindre än 100 meter från där vi har ankrat.

Motorn går lyckligtvis bra, men den har haft lite svårt att starta den senaste tiden. Det är nog inget allvarligt och igår hade jag en stor längtan efter att återigen ha verktyg i händerna.

Jag löser problemet och avslutar med att lufta motorn. Så kan jag vara helt säker på att det inte är luft i dieseln som orsakar problemet. När jag drar åt skruven på bränslefiltret sker katastrofen. Bulten knäcks.

”Attans”, skriker jag (det var i själva verket mycket fulare ord jag skrek, men dem vill jag inte upprepa här).

”Vad händer?” Frågar Margareta som sitter i sittbrunnen.

Jag suckar djupt. ”Nu kan vi inte starta motorn överhuvudtaget.” Hälften av den trasiga bulten är fortfarande kvar på plats. Den andra hälften har jag i handen. Det är en speciell bult med ett hål i som det kan rinna diesel igenom. Inte något som du hittar i en järnhandel och ännu mindre på Tobago, som faktiskt inte har någon infrastruktur för båtar.

branning2
Inte roligt när motorn inte startar och bränningen just den dagen börjar braka in mot kusten.

Jag väljer att inte släppa den frustration fri som trycker på baksidan av mina ögon. Jag måste helt enkelt lösa problemet. Omedelbart hoppar jag i jollen och kör in till byn. Butiken vid bryggan i Charlotteville har förvånansvärt många saker. Toalettpapper, pepparsås, säkringar, machetes och verktyg. Kanske har jag tur?

Min optimism har inte försvunnit även om jag kommer tomhänt ut ur butiken. Vi har varit i Charlotteville så länge att jag känner en del människor. Uppe på kullen, förbi den plats där vi hämtar vatten, och ännu längre upp än där damen med de nio barnen bor, finns alltid några killar som meckar med gamla bilar. De kanske kan hjälpa mig.

”En dieselmotor?” Den unge mannen ser uppgivet på mig, och jag förstår att det är bensin och inte diesel han har i blodet. Men han hämtar en 5 liters oljedunk. Han häller ut innehållet på motorhuven på en orange bil som troligtvis aldrig kommer att köra igen. Det rullar en hel rad av begagnade skruvar ur burken, men det finns inget som jag inte har på Anna Lisa. Och tyvärr inga hålskruvar.

”Doctors i Bellegarden”, säger han. ”De är de enda som meckar med dieselmotorer.” Han knyter handen till ett Karibisk adjö och jag går igen. Även om det nu går nedförsbacke är mina steg tyngre än när jag gick åt andra hållet.

Kanske kan jag ta färjan till Trinidad? Där finns det både varv och verkstäder. Eller kanske någon kan skicka en bult till Tobago? Charles inne i staden är på Trinidad en gång i veckan. Kanske han kan hitta en åt mig i Chaguaramas? Om det alltså går att få tag i en …

Vi hade bestämt att vi skulle vara en månad på Tobago, men pga en liten skruv kommer vi förmodligen att stanna lite längre.

branning3